Att jag aldrig lär mig

Det är inte bra för mig att lämnas ensam med min hjärna som enda sällskap. Jag fixar inte att analysera situationer där jag själv är huvudämnet. Så enkelt är det. Min rädsla gör mig bräcklig och självdestruktiv.
I går trodde jag att jag var tvungen att ha ett svar. Fortsätta eller inte. Men när jag såg henne insåg jag att jag inte alls behövde svara. Behövde inte bestämma något. Bara att jag ville fortsätta.
För en människa som är så klok och ger mig sådana självinsikter som hon gör, en sådan släpper man inte. Och hon vill inte släppa mig. Så vi gör inte det då. :o)