I helgen skulle S har jobbat morgon till kväll båda dagarna och jag hade planerat in lite aktiviteter med barndomskompisen R. Herr R har också barn och vi brukar träffas ungefär varannan helg och rasta barnen, prata film (R tittar nästan bara på skräckfilm) och musik (den enda musiken som R konsumerar är hårdrock).
Dock blev det så att S blev ledig i helgen så att vi kunde umgås tillsammans istället. Hrm. Planerna skruvades om lite så skulle bli någon sorts kompromissumgänge där vi försökte göra alla parter lite nöjda. Vilken jäkla dag det blev. Inom loppet av några timmar hann vi stå utanför Willies stormarknad med bestlutsångest, nästan krocka (med varandras bilar) och ge S en kollaps orsakat av lågt blodsocker. Avrundningen var vacker, den bestod av att R´s ena barn tydligt illustrerade att han hade fått vinterkräksjukan. Inne på Ikeas osannolikt fullsmockade restaurang såklart, var annars?
En märklig sak med respektive är hur de alltid lyckas få en att se saker på ett annat sätt, särskilt människor då. Jag har alltid tyckt att R var en bra och ansvarstagande förälder. S lade dock märke till ett par rätt uppenbara saker som jag jag aldrig tänkt på och nu ser jag helt annorlunda på honom och hans föräldraskap.
Nästa helg får det banne mig bli årgångsvin och diskussioner om existensialism för annars börjar jag snart gå till jobbet i träningsoverall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar