Tog en sunkig bild med mobilen. Det här, mina herrar, är en av de bästa banorna i ett av de bästa fps:en som gjorts. BLACK kom till Xbox och PS2 för en massa år sedan, men när jag sätter mig och spelar igenom det igen och igen och igen njuter jag fullt ut. Banorna är långa, precis på gränsen till irriterande långa. Dör man sent har man lång väg tillbaka. Det här är bara en enkel hyllning till Criterions mästerverk. Och ryktena om en uppföljare har snurrat länge. Criterion själva säger att det inte kommer att hända. Kanske är det så det ska vara. Uppföljare tenderar att ta bort mystiken, glorian, lystern från originalet.
Den här bilden är tagen precis i början av brobanan. Efter den har nästan alla fps en brobana. Bron som symbol, bron som hindret man måste över, bron som den trånga korridoren - nedlusad med folk som vill avsluta ens liv.
Finns andra klassiska banor. Som det övergivna mentalsjukhuset någonstans i en rysk delstat. Allt kakel som splittras, de hagelbrakarbeväpnade männen i hockeymask, smattret av ljuddämpade prickskyttegevär som letar sig fram genom den luftiga lokalen.
Det är vapenporr. Som ni ser tar bössan upp ungefär en fjärdedel av hela synfältet. Så är BLACK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar