Spenderade större delen av lördagen på flickvännens brors bröllop - ett i alla avsikter perfekt sådant. Utomhus med hundratalet gäster, specialsydda kläder, levande musik och solsken... en blandning av Madicken och Sagan om ringen på något sätt.
Under festen hölls det ett antal, mer eller mindre, välformulerade tal om brudens och brudgummens förträfflighet, hur de träffats för femton år sedan men inte riktigt hittat rätt förrän nu. Deras historia är synnerligen romantisk och i allt detta drabbades jag av en deprimerande insikt... om jag och flickvännen någonsin kommer till bröllop finns det inget romantiskt skimmer över vårt förhållande. Vi träffades på en firmafest, knullade oss igenom kontoret några fester framöver och började vårt fall kort därefter.
Det kan inte vara meningen att det ska vara vi... vi gör fantastiska barn och det enda vi någonsin haft gemensamt är att vi gillar att knulla med varandra, vi delar inga intressen, passioner eller ens något gemensamt hatobjekt...
Det riktigt sorgliga är att förra flickvännen delade jag allt det andra med, men inte knullandet - kanske vore det bästa att införa polygamin igen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar