... läge, känns det som nu. Får kassa vibbar från flickvännen, kanske är det bara att hon behöver anpassa sig till den nya situationen eller också är det helt enkelt så att vi har börjat resan från varandra. De senaste dagarna har det känts som att hon söker avstånd från mig och att hon försöker avsluta vårt förhållande mentalt och praktiskt... kanske övertolkar jag ord och icke-handlingar, vem vet?
Mest är det en känsla i maggropen som säger att nu börjar hon förbereda sig för ett liv utan mig, snarare än ett liv med mig (på distans). Det känns lite obehagligt, nu börjar jag tappa kontrollen över situationen och det skrämmer mig faktiskt mer än jag trodde.
Nåväl, livet går vidare och tåt sett går separationen förhållandevis bra. Barnen tar det ganska bra, minstingen har väl inget begrepp om det hela men äldstingen visar en del tecken på separationsångest. En del kommentarer som, "... annars vill jag bara på hos pappa" och "då vill jag inte vara ditt barn" har börjat dyka upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det där låter inte som några roliga tankar... Att hon förbereder sig för att leva utan dig. Kanske är det så, kanske är det bara att hon upptäckt sin nyvunna frihet, precis som du. I vilket fall hoppas jag att det blir som du vill att det ska bli i slutändan.
Och angående ditt förra inlägg. Hon måste lära sig att man säger "kukarnas konung".
Kram på dig.
Skicka en kommentar