Hål i hjärnan

De sista månaderna har jag varit i ett lite energiskt "uppvaknandetillstånd", som driver mig att läsa massa noam chomsky och se massa dokumentärer om dolda maktstrukturer och statssponsrad terrorism. Jag har faktiskt inte tittat på tv sedan i juli. Istället läser jag och spelar ett axplock av mastodon/entombed/iron maiden låtar på min yxa. Är rätt nöjd med detta tillståndet, det enda jag saknar är någon att diskutera det hela med. Sofie är grymt trött på mitt tjat och mina arbetskompisar pratar mest sport och teknkiska prylar som dom ska köpa.

Nåja, har roat mig med att läsa en riktigt intressant artikel om aspartam som är lite läskig. När det första testerna gjordes så fick djuren en blandning av aspartam och mjölk och reagerade rätt starkt på det. Dom dog. Därefter följde en rad av försök där möss fick hål i hjärnan på grund av den höga dosen av methanol som finns i aspartam. Det såg nog lite mörkt ut för den blivande industrin för artificiell sötning, men de inblandade visste att det fanns enormt mycket pengar att tjäna på detta sötningsmedel (som från början var klassificerat för användning i biokemisk krigsföring av pentagon. Men så upp dyker... Donald Rumsfeld och förklarar att han tänker föra fram aspartam med hjälp av sina politiska kontakter. Och nu finns aspartam i massvis av produkter! Även i många produkter som inte är lightprodukter eftersom aspartam är 3 gånger så billigt som socker.

Läs artikeln själv här

Ikväll ska jag för övrigt ut och och öla med en kompis som också triggar på konspirationsteori och konspirationspraktik. Bäva illuminati!

Musikvideo

Kolla in min första post på YouTube :o)

Flight of the Conchords - Business Time

Oj oj oj så jävla bra det här är!

Kortfilm, någon?

Jag är jävligt sugen på att spela in en kortfilm och tänkte att vi kanske kunde göra någonting under den där helgen vi inte har spikat riktigt ännu.

Jag har en "Farväl Falkenberg"-pastisch framför mina ögon och funderade på om vi kanske kunde hitta på någonting kring det, filma lite under helgen så klipper jag ihop skiten under resten av min livstid?

Skulle inte det vara något att roa sig med... tre grabbar, en helg, relationsprat och djup ångest på fyllan där allt slutar med en fantastisk sexorgie grabbar emellan?

Nattliv - mensvärk (Extended Edition)

Ahahahahahaha!

Kommunikation

Nu sitter jag här och förbereder en projektuvärdering inför morgondagen och banne mig om jag inte har plockat fram den gamla kommunikatinsliteraturen "Communication in Small Groups" :o).

Just nu sitter jag och förbereder enkäter baserade på Bebins rollteorier för att se om jag kan kartlägga mitt nuvarande teams rollbestånd och kommunikations-mönster så att jag kan anpassa min ledar-stil på ett korrekt sätt.

Naturligtvis blir det en massa övningar med lappar på väggen, klisterprickar och blädderblock... fan - vad jag gillar mitt jobb just nu!

Att man ska behöva göra allt själv...

Idag när jag höll på att pula i hallen för att få in min pelletskamin, kom min trevliga och söta hyresgäst/granne Madeleine förbi med en av sina hundar. Vi pratade en stund och sedan skulle hon ut och rida. Jag sa att jag skulle dra igång en panna kaffe och att hon kunde komma förbi när hon var klar, så skulle vi ta en kopp.
Sagt och gjort. Vi drack vårt kaffe och pratade, mycket om djur och natur, men också en del om husrenovering. Hon frågade om jag hade hållit på med mycket sådant tidigare. Jag svarade såhär: "Nej, innan vi köpte det här huset hade jag knappt gjort något handjobb alls"...
En freudian slip när man som mest behöver en. Om ingen annan kan göra bort mig, så fixar jag det själv.
Madeleine drack sitt kaffe, stirrade ned i marken och bytte ämne.

Som en tandläkarborr in i själen

Jag laddade ner 2.10GB covers som någon slängt upp på Pirate Bay för ett tag sedan, jag är jävligt svag för covers nämligen. Om musik man är van vid låter på ett sätt man är ovan vid når man lätt ett stadie av självinducerad kognitiv dissonans (SIKD), nästan bättre än att bli skitfull eller sätta på en polare i runpan... hur som helst - i det här sjoket fanns ett antal riktigt bra covers, som verkligen gav ett rejält SIKD-rus. Bland andra Hurt med Johnny Cash, en version som bara inte går att värja sig från... så om ni undrar hur det känns längst där inne i Capulet så lyssna en gång till.

För övrigt är jag ruskigt glad att jag bytte min N.I.N's Downward Spiral mot Åke's Deleriums Stone Tower... för TrentRez original-version får mig mest att bli lätt åksjuk.

Min mp3-spelare

Beställde en Creative-spelare från pixmania i somras. Fick den direkt, kalas. En månad senare, när jag skulle ladda den via usb2-kabeln tvärdog den. Jag returnerade den och nu har det snart gått en månad. Jag får kryptiska svar från deras kundtjänst och jag börjar tappa hoppet om att få tillbaka den.
Det är otroligt irriterande, men jag kan leva med det. Det går att köpa en ny.
Däremot har jag upptäckt hur sjukt mycket ljudförorening som sker ombord på en buss, eftersom jag inte har kunnat lyssna på musik. Bussen jag åker till och från jobbet med är alltid fullproppad med tonårsbrudar som, hur egendomligt det än låter, alla verkar gå frisörprogrammet. Det ska tydligen vara jättesvårt att komma in på det programmet fortfarande, man måste essa i alla skolämnen typ.
Men jag förstår inte hur de där brudarna över huvud taget klarade sig igenom mellanstadiet utan att hamna på sär.
Sakta kommer en lite obehaglig tanke krypande. Var jag sån när jag gick på gymnasiet? Kanske... Huvva.
Hur var ni?

Nicke Nyfiken

Vilken film, jag tröttnar aldrig på början. När livet känns riktigt surt och jävligt kan man kolla in introt till filmen och sedan blir man helt varm och go inombords... när vi kom hem idag, efter en liten tjaffssession hos farmor, ville Julia kolla på Nicke och när vi kollade på början och Julia kurade ihop sig mitt knä kom jag ihåg varför livet egentligen är ganska gött...

Kanske borde man bara dra?

Ibland undrar jag om jag verkligen är lämpad som familjefar och om Svensson-livet är någonting för mig... jag känner mig helt slut i skallen efter en dag med familjen och längtar mest bort till någonting annat. Helst skulle jag bara vilja sätta mig på en fyllefest, supa skallen i småbitar och sätta på en fulfet hynda bakifrån utan att tänka på att dela resten av livet med henne.

Jag är så jävla trött på att kompromissa bort mig själv hela tiden, att aldrig få göra det jag vill göra, att upptäcka att den bästa stunden på dagen är när dörren går igen bakom mig och jag är på väg till jobbet.Fuck, va det känns bittert att sitta här klockan tio en lördag kväll och alla andra har gått och lagt sig, varenda jävla kväll är bara bortkastad och jag kan inte hitta mig själv här någonstans.

Oftast funderar jag på att bara packa väskan och gå ut genom den där jävla dörren och sätta mig på ett plan till Bangkok och stanna där resten av livet.

Vote for Pedro

Hello pretty boys.
Har suttit i möte idag med massa danskar i fem timmar och känner mig helt urblåst i huvudet. Det är då man ska leta upp Världens Bästa Dansscen (hur ofta diskuterar ni det på förfesterna förresten?).

Från den helsköna rullen Napoleon Dynamite. Nappe själv här då på scen i sina moonbots och med en närmast autistiskt nördig utstrålning. Förresten samma skådespelare som spelar mot Ferell i Blades of Glory.



Förresten så såg jag "28 veckor senare" igår. Blev grymt imponerad. Snyggt grått regnigt foto, klaustrofobisk och helt djävla hopplös dystopi från början till sista sekund. Dessutom är det skönt att se huvudpersoner som inte tilldelas den där vanliga som hjälterollen - här är det verkligen tvärtom. Familjen som spelar huvudrollen gör verligen världen till en sämre plats. I like!

Heldags-konferens

Igår hade vi heldagskonferens på jobbet, arrangerad av mig... tog på mig det efter vår förra tvådagars-konferens som inte alls funkade bra med tanken att det där kan ju jag göra mycket bättre.

Jag upptäckte dock att det var betydligt svårare att göra en endags- än en tvådagars-konferens. Lite tid och mycket att hinna igenom. Har man dessutom en chef som är lite av en presentations-fetischist är det svårt att undvika att det blir en hel dags one way communication...

Hur som helst blev det en kanonbra dag på Chokladfabriken i Malmö med efterföljande trerätters-middag på Brogatan och alla verkade super-nöjda med upplägget av dagen.

För att undvika presentationer som drog ut på tiden och fruktlösa frågor, diskussioner och inlägg från åhörarna, som gör att det drar ut på tiden och känns saggigt bestämde jag mig för att leva som vi lär - time box! Alla presentatörer fick femton minuter på sig, inga frågor under tiden och efter fyra presentationer körde vi en halvtimmes frågestund där deltagarna kunde gå runt och prata med presentatörerna. Vilken skillnad! Plötsligt fick de som presenterade faktiskt en möjlighet att tala ostört och alla fick en energi-kick av att gå runt efteråt, var det en diskussion man tyckte blev långrandig gick man bara därifrån och blkandade sig i någon annanstans. Dessutom hade jag en äggklocka som ringde efter femton minuter och då bröt vi presentationen oavsett om de var färdiga eller inte :o)

Som sagt, jag var nöjd och alla som var där var överens om att det var den mest givande konferensdagen hittills... det är livskvalitet det!

Hur mår Annie, frågar Anna

Cobra Charlies låt Helen Hunt fick mig att nosa upp den här klassiska scenen. Det piggar upp.

Hur en bra onsdag går i stöpet

Vaknade tidigt, gosade med båda katterna som tydligen inte alls var sugna på att gå upp. Åt frukost, duschade, läste lite i tidningen, såg ut över fälten hur dimman var på väg bort och solen nästan orkade igenom molnen. Lyssnade på radio och njöt. Tog moppen till bussen, men fick skjuts till stan av min förre hyresvärd. Hade ett trevligt samtal med henne och steg in på jobbet full av ambitioner och leenden.
Nu sitter jag här, fem timmar senare och orkar ingenting. Fick just bryta en intervju på grund av dålig mobiltäckning och vet inte om jag kommer få den klar i kväll. Är för mätt för att orka gå och hämta kaffe i automaten och vet att jag definitivt borde ta tag i redigering av fredagsbilagan. Men jag orkar inte och jag har för oklara direktiv på vad jag förväntas göra. Har redan redigerat en massa som jag trodde var spikat, men som tydligen inte alls skulle redigeras... Suck...
Liva upp mig, pojkar. Ge mig något kul.

Kiddy-lajvet!

Här får ni ett par bilder från helgens begivenhet... prinsessorna efter de fått sitt uppdrag av Älvdrottningen, Prinsessan Julia med det nu glada trollet och skatten de hittade...
Vilken helg, gå en massa kilometer med fyra spralliga småtjejer på jakt efter en nergrävd skatt. Möten med häxor, troll, drakjägare och riddare. Matlagning över öppen eld och sova i vindskydd - jag vill ha fler helger som den här!

Har ni biljetter?

Roky Erickson lär visst spela på KB 13/12. Har ni biljetter?

Cobra Charlie - Information

Vet att ni inte är så mycket för hiphop-rytmer, men måste ändå posta det här. Den här skivan släpps på fredag och det är den enda jag behöver ha just nu.

Världen går under i 8 mbit

Fy fan vad mörk, dystopisk, paranoid, livrädd och vansinnig Cobra Charlie är. Trodde inte att jag gillade Navid Modiri, trodde han var en av alla estradpoeter med uppskurna själar. Men den här killen har något att säga till så jävla tunga beats att jag nog aldrig mer vill höra en annan skiva.
Kanske är det att texterna och stämningen passar mig perfekt just nu. Har inset att min föredetta verkligen är föredetta, hon har en annan och det är en jävla tönt. På riktigt. Men på något sätt känns det befriande. Jag behöver inte brottas med tankarna och funderingar på huruvida jag är beredd att förändra mig för att få en relation med henne att fungera. Jag behöver inte ha dålig samvete för att jag inte tror att vi kan lyckas med ett nytt försök.
Jag kan bara luta mig tillbaka, klippa banden och börja djupandas för första gången sedan i maj. Se mig om. Ta upp tråden med Cleopatra som med osviklig tajming hörde av sig häromdagen. En gång var hon den vackraste som någonsin blivit kysst i ett ösregn vid en tågstation. En gång var hon den vackraste jag någonsin sprungit på av en slump på en konsert. Den vackraste som någonsin försvunnit ur mitt liv. Aldrig synkade, alltid vid fel tidpunkt. Men kanske nu.
Häromnatten drömde jag att jag kysste hennes öra och smekte hennes hår. Vi pratade, drack vin och värmde oss vid köksspisen.
Men jag känner igen mönstret. Jag gör alltid det här när ett förhållande tar slut. Vänder mig mot något gammalt, någon som slank igenom nätet. Jag är för jävla feg.
Jag har hela böcker med poesi jag skrivit om henne. Det vet hon inte om.

"Staden är ur fas, har vadderade hörn
och alla snabba skuggor som skiter i vad de gör
Jag känner en kille som har cancer i magen
han vet inte hur hans själ ser ut, men vet var han förla den"

Blogging-reflektion

Sitter här och läser lite i vår blogg och konstaterar att det känns jävligt skönt att ha den här... för mig har det fungerat lite grann som en ventil och det känns så otroligt skönt att bara skriva om precis vad som helst. Jag försökte för ett tag sedan att starta en blogg där jag skulle skriva en massa intelligenta saker om projekt-metodik och Agile och Scrum och fan vet allt, men det dog efter tre inlägg på grund av prestationsångest. Varje gång jag skulle skriva kastades jag tillbaka till MKV och petet med uppsatser - upplägg, referenser och metodavsnitt :o(

Nu känns det faktiskt som att det har lättat... så pass mycket att jag faktiskt startat en intern blogg på jobbet där jag skriver en massa om mitt uppdrag, för mig själv och mina kollegor. Någonting jag hade tänkt göra på mitt förra uppdrag också, men drabbades där likaså av skrivkramp. Nu känns det skrivna ordet mer som det talade - att det visst kan bli fel och tankevurpor i en text också och att det är okej!

Ha - tänk att man, vid snart fyrtio, kan lära på nytt, gött mos säger jag bara...

Längtan

Är det inte dags att vi spikar en helg i november så att vi familjefäder kan förbereda våra respektive på bästa sätt... kan behövas en del smörande från min sida. Blir det något smör över tar jag med det så att vi kan smörja in oss och bli så där sexigt blanka som bara överviktiga män kan bli.

Var jag än tittar nuförtiden så ser jag bara män som är bästisar, på caféer sitter de och myser, på gymet duschar de och talar känslor med varandra och på TV är alla killar så äckligt bra polare - jag saknar er som fan killar. Jag vill spela luftgura och dricka pilsner, käka lufsa och dricka snaps, titta på Pick of Destiny och ha kuddkrig med er!

Helgen blir ett äventyr

Phew, nu är äntligen den här lite pressade perioden med uppstart av projekt-team över och nu kan jag börja fokusera på lite andra prylar.
I somras åkte vi ett gäng pappor med döttrar till Tosselilla för en dags fun and games. Väl där diskuterade vi en hel del kring att ge våra döttrar en upplevelsefylld uppväxt och att vi som alla är rollspelare och kreativa varelser väl borde kunna ge dem något annat än semesterresor till Kanarieöarna och promenader i Kungsparken - så föddes en idé om ett lajv för tjejerna och datumet 8:e september sattes. Det är på lördag det... och vi har filat på en enkel saga med troll, häxor och riddare i Rövarekulan strax norr om Lund (bilden är därifrån).

Jag har precis varit och införskaffat all mat som ska lagas (pinnbröd, strövargodis och hajkbomb står på menyn) och pålördag bär det av för en hel dag och en hel natts smygande i skogen med kidsen, möten med sagoväsen och förhoppningsvis en mysig natt med egenlagad scout-mat - fan vad gött det ska bli!

Fortsättning!

En kompis messade och sa att Norra Skåne har följande löpsedel idag: ”Plötsligt i Vinslöv får fortsättning”.
Man är ju alltid skeptisk till en uppföljare, men oj oj oj... tänk om den blir bra...

Fullständigt slut!

Phew... så har jag dragit igång teamet hos min kund, en heldags-utbildning och en heldags-planering - jag känner mig helt slutkörd!

Roligt, men otroligt mentalt påfrestande... diskussioner, ifrågasättanden och en saftig portion skepsis har jag mötts av på olika plan tillsammans med en hel del positivt bemötande också.

Den här gången har jag försökt inta ett mer coachande än ledande förhållningssätt, men det är otroligt svårt att komma ihåg att ställa frågor för att väcka insikt istället för att peka på och informera om brister i beteenden - men jag ska fan ta mig dit!

Ensamma pappors klubb

Det var en sån där helg igen, när sambon jobbar och jag är ensam med barnen både lördag och söndag. Dom här helgerna kan vara lite dryga ibland när jag snurrar runt ensam med barnen och bara tjatar två dagar i sträck utan vuxenkontakt. Efter ett misslyckat försök att bjuda hem oss till en kompis så får jag reda på att min barndomskompis, som också är ensampappa rätt ofta ska in till stan. Perfa. Vi toppar detta genom att involvera ytterligare en barndomskompis och körde faktiskt hardcore både lördag och söndag, alla sju. Båda två är galet intresserade av film och musik så nu efteråt känns det som att man har levt en helg i ett filmlexikon.

"-Va, visste du inte att bröderna Cohen jobbade som assistenter åt Sam Raimi på den första Evil Dead filmen. Var har du varit?". En jäkligt schysst helg blev det, kidsen trivs också helt utmärkt tillsammans så det var fridens liljor.

Sen har jag fått en drift att lära mig några sköna gitarrsolon och jag fattar inte hur alla gitarrister bara minns hur solona går, ännu mindre hur dom får det till att "fastna" i fingrarna. Nåja, bifogar videon till min favvelåt just nu, med ett solo som jag tycker är så sjukt bra - och som jag faktiskt klarade igår. Rock on!