Vad gjorde karln på en färja?

LÄS DEN HÄR FÖRST

LÄS DEN HÄR SEN

Ett utmärkt exempel

På hur man väver ihop sitt taskiga förhållande till kvinnor med samhällsproblemen. Såhär gör jag hela tiden.
Bara ett konstaterande, inget självömkande idag, grabbar! :o)

Länge sedan

Det var ett tag sedan... en liten uppdaterning kanske vore på sin plats - men... ingenting speciellt har hänt. Minsta tjejen har fått ett par tänder, stora tjejen har blivit pappig och jag är snorig. Reser som en tok mellan Malmö och Jylland varje vecka och Kastrup byter radarsystem eller nå't så alla plan är alltid helt sena, hem är det riktigt trist...

Spenderar alla mina pengar på Lego och försöker få stora tjejen intresserad av riddare, troll och onda trollkarlar, det går sådär...

Skön kille

Ibland är jag lite gnällig och tycker att livet är alldeles för jobbigt. Många som jag jämför mig med verkar ha det så mycket lättare i flera avseenden. Det är inga konstruktiva tankar alls. Idag hittade jag den här snubben. Väldigt inspirerande, snacka om att lösa sina problem med en rik intitiativförmåga.

Såhär ska det vara...

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/article1644121.ab

Gick inte den här killen i vår klass?

Inte Tito alltså, utan reportern?

I ett plötsligt anfall av eufori över livet självt …

… laddar jag ned den här finingen ur Evert Taubes låtskatt.

Fritiof i Arkadien
På Colla Bellas höjd, där geten skuttar
och glesa furor skugga ginst och sand
där finns en grön oas, en äng, som sluttar
ner mot en vindal och en palmklädd strand.
Där ser man Corsica i siktigt väder
och Provencalska bergens blåa bård.
Där doftar kaprifolium och fläder,
där kan man vandra ostörd utan kläder;
långt ner i dalen ligger närmsta gård.

Där kom jag glad och naken mittpå dagen,
en pilgrim från det fjärran Göteborg.
Jag bar en krans av fikonlöv kring magen
och ost och bröd och lantvin i en korg.
Det var en härlig dag, jag hade turen
att höra näktergalens ljuva röst.
Jag kände mig som fågeln släppt ur buren,
jag var på väg tillbaka till naturen,
jag ville vila mig vid jordens bröst.

Ja, där gick getterna och där gick fåren
som vita moln på ängens klorofyll,
och näktergalen sjöng i björnbärssnåren,
och själv var jag en del av min idyll.
Jag gjorde utav fikonlöv en bricka,
och lade upp min mat, drog upp mitt vin.
Jag satte mig i gräset för att dricka.
Då fick jag plötsligt se en naken flicka,
som kom emot mig med en glättig min.

Jag har då aldrig nånsin sett på maken!
Hon kom och ställde sig helt tätt intill
men innan jag hann tänka rätt på saken
så fick jag plötsligt se två flickor till.
De skrattade och jazzade på ängen
och sjöng : Oh, happy days are here again!
Sen högg de mej och ropte: Opp ur sängen!
Jag tappa mina fikonlöv i svängen,
och flickorna försvann bland skogens trän.

På aftonen när jag kom ned till staden,
då mötte jag dem åter alla tre
i vita klänningar på promenaden,
de skönaste tre gracer man kan se.
Den ena tog mej genast käckt i handen
och sa : I’m leaving on an early train.
Där gick vi under palmerna på stranden
och pratade och ritade i sanden
och sjöng : Oh, happy days are here again!

Jag är från San Fransisco, sa den sköna,
och därför klättrar jag så bra i berg! -
Jag dansar gärna naken i det gröna,
jag älskar så naturens form och färg!
Ja, i Amerika har vi friska vanor -
här i Europa är man mer mondän!
Men, darling, vi ha ändå samma anor!
Oh, låt oss aldrig vandra skilda banor!
Oh, darling, happy days are here again!

Lego Koncentrationsläger

Roligt vid första anblick, smaklöst vid en andra, tänkvärt vid en tredje...



http://raster.art.pl/gallery/artists/libera/libera.htm
http://unix.rulez.org/~calver/pictures/lego_concentration_camp/

Kalmarsresan

Hej grabbar, inatt drömde jag om Er, har funderat lite på drömmen och kommit fram till att den säger en del om mig...
Okej, indianvågor...
Fnyk hade varit i malmö och skulle åka hem till Kalmar, Cap skulle följa med och jag hade sälle med er till stationen. Tåget var såklart av den gamla typen, med ånglok, som de alltid är mina drömmar. Antar att jag har sett för många Jane Austen filmer.

Nåväl, även då jag egentligen inte skulle så följer jag med på tågresan som sällskap och planen är att jag sen ska ta första tåget hem igen. Bara så att jag får vara med lite grann och socialisera. Vi kommer till Kalmar sneddar ett par kvarter och efter saluhallen (Fnykis bor mitt i city) är vi framme. Väl där så upptäcker jag att en gammal kompis från ett helt annat sammanhang är där och ska hänga med Er i helgen. Undertecknad känner ett sting av utanförskap i bröstet, tittar på klockan. Snart dags att gå om jag ska hinna med tåget. Jag har ju bråttom. I rummet bredvid har Capulet satt upp ett altare (jepp, vad trodde ni annars). Eftersom vi ska ha en liten snabb ritual (jag ångrar mig, drömmen säger lite om Capulet också).

Ah nej, klockan är 10 över! Jag har missat sista tåget hem. Ah, ångest. Drömmen är slut.

Okej. Vad berättar då denna drömmen? Den sammanfattar ett rätt så stort dilemma i mitt liv. Det känns som att allt jag gör i sociala sammanhang är så jäkla snutifierat. Alltid när något kul händer så kan jag bara vara med lite grann eftersom jag alltid måste vara någon annanstans också. Måsten, måsten överallt dessa måsten och detta ständiga dåliga samvete för allt jag borde göra. Avspeglar sig i vårt umgänge hela tiden. När vi träffas så är jag med lite grann, eftersom jag inte kan avsätta lika mycket tid som ni. Måsten, måsten.

Den andra grejen med kompisen från förr som tog min plats tror jag baserar sig på att Capulet spelat brädspel med min bästa kompis från jobb, utan att någon av dem hörde av sig till mig och frågade om jag ville vara med. Jag blev socialt bedragen! I alla fall är det så det yttrade sig i drömmen. I verkliga livet är det väl inte riktigt så illa. Puh, blev ett långt inlägg det här om min ångest och snarstuckenhet.

Har ni orkat läsa ända hit så här ni riktiga kompsar!

När jag går på stan...

.. vill jag från och med nu att det ska se ut ungefär såhär.

Hemmamannen

Ja ja, tracka mig ni bara. Har kommit in i en sjuukt omotiverad fas just nu. Eller omotiverad vad gäller arbetsliv närmare bestämt. Upptäckte just hur tråkigt det är att förvärvsarbeta! På sistone har jag mått som bäst den domestika sfären, med allt arbetsrelaterat långt borta från mitt medvetande.

Högst upp på listan just nu finns stök i kök. Igår kväll gjorde jag egen musli som jag rostade i ugnen och i förrgår bakade jag muffins. Om frugan hade knegat heltid på ett bättre avlönat jobb skulle jag nog blivit hemmapappa på heltid. Gått runt i min plyschdräkt, bakat bröd, skaffat skägg och lyssnat jättemycket på Opeth, hela tiden. För det måste man göra. Här med lite roligt "ansiktsburk"-artad video.

Gulli-runk runk på er kompisar!

Det här spelet måste jag ha!

Var är Åke?

Har han blivit så axelbred att han inte kan få ihop händerna över tangentbordet?

Första veckan

I morgon är sista dagen på första veckan på nya jobbet för mig. Jag gillar kneget skarpt, det är högt tempo och man får fan hänga med. Jag har en rätt låg stresströskel, brukar nästan få tunnelseende när någon försöker prata med mig samtidigt som jag försöker tänka klart en tanke. Men det här känns som att det funkar.
Den här veckan har jag jobbat morgon, dvs börjat klockan 07.00. För er småbarnspappor är det säkert inget märkligt att studsa ur sängen vid 05.30, men jäklar vad segt det har blivit på kvällarna. I onsdags somnade jag på soffan framför Pirates of the Caribean Yada Yada och idag till Golden Child. Vaknade då av Eddie Murphys Hehehehe.
Nu är klockan strax efter 21 och jag håller på att somna.
I morgon efter jobbet ska jag lira squash eller badminton med Danne, sen ska han ha någon mysko middag som jag är bjuden på. Han lät sjukt hemlig när han pratade om den... Jag gillar inte sånt. Även om jag säkert har träffat de flesta som är där förut kommer jag nog att vara "singelkillen" bland par med barn och sånt.
Nästa helg ska jag på födelsedagsfest hos E. Jag ska ge henne dvd:er med Discoveryserien River Cottage. Tror hon kommer att gilla den. Funderar på att köpa Singles på dvd till henne också. Vad tror ni? Det finns ett par scener i huvudstoryn där som passar lite för bra in på henne och mig. Samtidigt är det ju en bra film, med sjukt bra musik.
Hon skulle ha temafest. Glitter och glamour. Jag vetefan... Får väl köpa några jävla julgranspynt och hänga i öronen eller nåt...

Nåväl, gott nytt år på er bröder. Snart ska jag till Malmö, vem vill husera mig? Jag måste träffa Kleopatra. Och er.
Puss

Första dagen på året

Suck... så blev det en hel dags prat och rannsakande. Ingenting har egentligen förändrats, vi fortsätter att försöka att komma överens och försöker jobba med vårt förhållande och vår familj...

Hur vet man när det verkligen är dags att ge upp? Hur vet man när man försökt tillräckligt och det inte kommer att bli bättre? Jag vet ingenting längre, jag tror inte att det kommer att bli bättre och ändå vill jag inte riktigt ge upp... jag har ingen riktig lust att börja om på nytt med någon annan eller introducera en ny kvinna till mina barn eller att dela ansvaret för dem med en plast-pappa... jag pallar helt enkelt inte ens tänka tanken på hur det skulle vara att leva halva tiden utan mina barn - fan vad feg jag känner mig :o(