Varför?

Varför kan inte jag vara stolt och nöjd med mig själv? Varför måste jag hela tiden känna mig misslyckad och värdelös? Varför kan inte jag få känna mig värdefull och viktig i mina egna ögon?
Jag fattar inte, jag vet att jag är bra och att jag duger - jag vet också att jag inte är perfekt,jag vet att jag har fel och brister, jag vet att jag behöver jobba med vissa aspekter av mig själv... jag vet allt det här - och ändå känner jag mig hela tiden så jävla värdelös, så oerhört utbytbar och meningslös. Varför i helvete är det så?

I varje ögonblick, i varje möte och varje social interaktion lurar ständigt denna känsla av att jag minsann inte duger, att jag inte förtjänar att känna det där stynget av lycka, det där suget i magen av magi, känslan av att få vara mig själv och vara älskad just på grund av att jag är jag, den jag faktiskt är.

Varför känner jag mig hela tiden så jävla misslyckad och värdelös? Varför kan inte mitt hjärta fatta det min hjärna så förtvivlat försöker förmedla? Att jag faktiskt förtjänar att få känna lugn och lycka, här och nu! Att det inte är bättre på andra sidan, att man faktiskt kan sätta sig ner och njuta av tillvaron, att man inte behöver jaga hela tiden, att det inte finns någonting som är mer värt eller bättre runt hörnet...

Jag är så rädd för att inse att jag aldrig någonsin kommer att vara nöjd, att jag inte någonsin kommer att slå mig till ro och känna glädje över nuet, att jag alltid kommer att hata mig själv för den jag är och allt jag har gjort eller inte gjort, att jag ständigt kommer att söka efter mig själv, min själ, på alla de platser där jag inte finns istället för där jag faktiskt skulle kunna hitta mig.

När ska jag komma till den punkten i livet då jag faktiskt kan sätta mig i min fåtölj med en bok och säga "nu är jag färdig, nu ska jag njuta av livet... ett eller två kapitel, kanske tre, vi får se."

Jag hatar mig själv, för min oförmåga att vara tillfreds, för att jag inte vet vad det är jag så förtvivlat söker efter, för att jag inte, efter alla dessa år, lyckas hitta rätt... jag hatar mig själv för att jag inte lyckas med någonting annat än det obetydliga.