Nu sätter jag punkt...

... för mitt gamla förhållande. Jag gör det genom att skriva några rader här om vad det är som gnager mig, mest för min egen skull så att jag kan parkera det hela.

Jag är arg och besviken på I för att hon lät vårt förhållande och vår familj självdö, för att hon aldrig pratade med mig om någonting som var viktigt, för att hon var orsaken till att mitt förhållande med S tog slut och att hon lämnade mig med två barn jag egentligen inte ville ha.

Jag är besviken och arg på mig själv för att jag lät mitt förhållande med S gå i sank på grund av jobbet och I, att jag lät mig luras in i ett dysfunktionellt förhållande från första början, för att jag inte lyssnade på min inre kompass och lämnade I redan den första månaden. Jag är arg på mig själv för att jag inte var stark nog att låta henne gå första gången, för attj ag så envist höll fast vid någonting som var så ruttet.

Jag avskyr hennes förmåga att få mig att känna mig mindervärdig och liten, jag anskyr mig själv för att jag inte klarar av att hantera det och jag avskyr att jag fortfarande låter henne påverka mig negativt.

Nu ska jag lägga allt det här bakom mig och bygga nytt, på en grund som är stabil och välgjuten, nytt med bättre innehåll och andra förutsättningar. Det är jag värd...

Re-reinvented!

Hej pojkarna mina!
Ja, ett tag här har det varit capulets blogg, men nu jäklar ska åke och jag ta tillbaka det som delvis är vårt. Sådeså.
I morgon kommer min A, hon skulle eventuellt ha kommit redan i kväll och jag hoppades hoppades hoppades, men visste nog innerst inne att hon inte skulle hinna. Hennes jobb är helt sjukt krävande just nu. Så vad gör vi då? Jo, när hon kommer hit ska vi pussas och så, sen jobbar hon från mitt kök på fredag och på kvällen drar vi till stugan på öland. Där ska vi gotta ned oss i mat, vin, höstpromenader vid vattnet, spel, film, mer vin och älska.
Mmm, vi har träffats i princip varenda helg sedan början av sommaren och jag kan fortfarande inte få nog av henne. Hon är omtänksam och kärleksfull, hon kan hantera mina svackor och hon kan njuta av min närhet. Och jag vet att hon skulle slå mig hårt om hon läste det här: hon är ljuv. Jag kan inte säga det bättre. Ljuv.
Det peppar mig att hantera hennes svackor, vara där, stötta - men jag känner att jag kan bli så mycket bättre på det. Så jag hoppas att hon har ork, mod och tid att låta mig växa.
Jag tror hon har det.

När kommer ni hit och tar mig?

Dagens bild

Nu har jag varit bloggosynlig länge nog. Dags för en seriös post. Älskar verkligen den här bilden, nästan för bra för att vara sann.

Retrospekt

Den 15:e september förra året skrev jag:
"Jag är så jävla trött på att kompromissa bort mig själv hela tiden, att aldrig få göra det jag vill göra, att upptäcka att den bästa stunden på dagen är när dörren går igen bakom mig och jag är på väg till jobbet.Fuck, va det känns bittert att sitta här klockan tio en lördag kväll och alla andra har gått och lagt sig, varenda jävla kväll är bara bortkastad och jag kan inte hitta mig själv här någonstans."

Idag, nästan ett år senare kan jag konstatera att livet känns oerhört mycket bättre... jag önskar att jag hade bloggat, eller skrivit dagbok, redan från första dagen med I - kanske hade jag tagit mig ur förhållandet tidigare om jag kunnat gå tillbaka i tiden och läsa hur jag kände och tänkte. Det jag inser just nu är att vårt förhållande byggdes på en sankmark och började sjunka från första stund.

Jag tror, idag, att jag kände ett otroligt dåligt samvete mot S (flickvännen innan I) för att jag var otrogen och att jag någonstans kände att om jag nu gjorde fel mot henne måste det nya bara bli bra, annars var det ju helt tokigt. Förhållandet med I blev dåligt snabbt och jag försökte förtvivlat få det att bli bra för att kunna motivera uppbrottet med S... jag skulle naturligtvis ha stått för mitt misstag och lämnat I tidigt. Lätt att vara efterklok... när jag blickar bakåt kan jag bara se de tillfällen då hon lagt locket på min personlighet och att det enda som egentligen var någonting att ha var knullandet och inte ens det var särskilt bra i det långa loppet.

Nu får jag försöka att inte göra samma misstag med A... jag letar hela tiden efter varningssignaler för att se om jag kan avgöra om hon är olämplig att satsa mitt liv på. Just nu känns det bra, framför allt för att vi pratar en massa förutom att knulla... nu vill jag börja fundera framåt och banne mig om ínte de mörka molnen, där längst bort, verkar ha skingrats en aning.

Nästa level

Okej, de senaste veckorna har varit turbulenta - vi har träffats otaliga gånger, chattat, sms:at och pratat i telefon. Inför helgen tänkte jag att nu får det fan vara dags att ungarna får träffa henne på riktigt... sagt och gjort. Vi kom överens om att inte pussas, hålla handen eller något annat som nyförälskade gör. Allt gick bra, över förväntan. När vi skulle skiljas åt kramade jag henne och råkade pussa henne, det gick av bara farten. J började hoppa och skratta och yla "ni är ju käääära, jag visste det!".

Dagen efter var vi i skogen ett par timmar och J konstaterade efteråt att hon är snäll, den där A, fast hon borde haft längre hår. Jag frågade om det kanske var ok att vi bjuder henne på middag någon kväll och J svarade "ja, såklart... jag är själv lite kär i henne" och "hon kan ju sova över här tre veckor om hon vill".

Som det kan gå...

Detaljer...

... A var här och vi pratade och pratade och pratade och så sa hon att hon var tvungen att gå hem. Jag insåg att vi pratat bort hela vår nakentid och så kysstes vi och kysstes och kysstes över allt, klädde av oss alla kläder och hade sex jättelänge... that's all the details you'll get ;o)

Bra början på dagen

När en av mina kollegor kom in på kontoret idag på morgonen tittade han på mig, log brett och sa "you got laid", sedan skrattade han hjärtligt.... för han hade rätt :o)