Okej, de senaste veckorna har varit turbulenta - vi har träffats otaliga gånger, chattat, sms:at och pratat i telefon. Inför helgen tänkte jag att nu får det fan vara dags att ungarna får träffa henne på riktigt... sagt och gjort. Vi kom överens om att inte pussas, hålla handen eller något annat som nyförälskade gör. Allt gick bra, över förväntan. När vi skulle skiljas åt kramade jag henne och råkade pussa henne, det gick av bara farten. J började hoppa och skratta och yla "ni är ju käääära, jag visste det!".
Dagen efter var vi i skogen ett par timmar och J konstaterade efteråt att hon är snäll, den där A, fast hon borde haft längre hår. Jag frågade om det kanske var ok att vi bjuder henne på middag någon kväll och J svarade "ja, såklart... jag är själv lite kär i henne" och "hon kan ju sova över här tre veckor om hon vill".
Som det kan gå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar