Rollercoaster

Efter en synnerligen tuff och givande företagskonferens i Oktoberfestens tecken i Munchen har jag nu kommit hem - trött, sliten och känslomässigt utpumpad.
Som en av konferensens arrangörer har jag fått idel positiva och glädjande omdömen: "det här har varit den bästa konferensen någonsin" och "vilken energi det har varit hela tiden". Själv har jag haft en massa tunga diskussioner med kollegor och chefer om allt från enskilda konsulters missnöje med företaget till min chefs provocerande fråga om jag var beredd att lämna företaget och starta nytt med honom - för att toppa hela den här berg-och-dal-banan har jag druckit kopiösa mängder bayersk öl, sovit otroligt dåligt och utväxlat ett hundratal sms med A... vad ska jag säga? Det känns som att jag åldrats tio år på bara en helg...

Igår skällde jag ut tre chefer på kontoret, stormade ut ur rummet med tårar rinnande ner för mina kinder och kände mig som en pms-slyna av stora mått. På kvällen ringde min chef och frågade vad som egentligen hände och jag sammanfattade med "jag är inte Jesus". Se'n ringde jag en av de andra cheferna och skällde ut mig själv och fick frågan "hur mår du, egentligen... separation och allt?". Efter en stunds funderande sammanfattade jag mina känslor och kände mig riktigt usel, fast på ett bra sätt.

Ikväll kommer A på besök och jag hoppas att vi klär av varandra; jag tror att jag behöver det - inte knulla, bara vara naken med en annan människa.

Hoppsan...

Date, en riktig date! Trevligt, mycket att prata om och jag tycker om att lyssna på henne... kvällen tog slut på tok för snabbt och om fyra timmar går tåget till Kastrup. Vi kysstes och det kändes så jääääävla bra, vi kysstes och jag kände mig som en vilsen tonåring, vi kysstes och för ett kort ögonblick tänkte jag "skit i konferensen", vi kysstes och mina knän svajade... vi kysstes och för en kort sekund kände jag mig som den lyckligaste mannen på jorden.

Fjärilar?

Kanske det här blir bra... två kvällar i rad har vi chattat i timmar och det känns otroligt bra. Jag gillar henne mycket och det känns som att hon tycker om mig också... i morgon gäller det. Synd bara att jag måste stiga upp klockan tre på torsdag morgon för att åka till Munchen :o(

So far, so good...

Lunchen blev i alla fall av idag och tog närmare två timmar... jag försökte så gott jag kunde att hitta saker jag ogillade hos henne, men lyckades ganska dåligt. Jag tror att vi tyckte om varandra och att vi kanske tänker oss att vi ska lära känna varandra lite bättre i alla fall. Vi kramades... hårt... två gånger innan vi skiljdes åt och det sista vi sa var "vi ses igen, snart". Nu har vi bestämt att snart är på onsdag kväll på Lemongrass - som en riktig date :o)

Hur funkar det egentligen?

IT-konsulten som jag skrev om för ett tag sedan har jag nu chattat med och utbytt en drös sms med... och jag känner mig lite småförälskad!
Hur fan funkar det? Vi har ju aldrig träffats, bara sett varandra på bild och växlat en massa text mellan varandra - ändå pirrar det i magen när jag tänker på henne! Jag är livrädd att vi ska hata varandra när vi träffas på måndag, men hoppas innerligt och liderligt att hon är 'the new black'.

Hon kommer frpn Oskarshamn och är sommar-ölänning, älskar luffsa och verkar vara precis en så'n tjej som jag skulle kunna älska... eller är det bara så att jag så desperat längtar efter någon för att kunna lägga "I" bakom mig? Jag vet inte, jag vet bara att jag känner mig kåt och lycklig vid tanken på att det finns en kvinna där ute som tänker positivt om mig...

Ur barns mun

Idag var the 'number one sexiest single mom' på besök, dotterns bästis följde med oss hem och hämtades av sin mamma senare på kvällen. När de gått hem satt vi och käkade en macka och dottern tittade lite fundersamt på mig och sa: varför kan inte du och [kompisens] mamma vara kära i varandra? På frågan om hon skulle vilja det, svarade hon: ja, om du nu ändå inte är kär i mamma kunde det ju vara bra. Vad svarar man på det?

Lunch-daten? Inställd, på grund av öroninflammation (hennes öron)... men vi har haft en lång dialog ikväll och vi träffas nästa vecka istället.

Tragikomiskt

I morgon har jag en lunch-date med en tjej som också är verksamhetskonsult i IT-branshcen och som, precis som jag, inte har särskilt mycket att prata om förutom jobbet... hon ser ut precis som min första flickvän i gymnasiet och hon tycker att jag ser bra ut.

Jag har också hittat en tjej som bor i villa, har två barn och en sambo som är ute och reser mest hela tiden. Hon känner sig ensam och oälskad, övergiven i sitt familjeliv - precis som jag. Hon är så snygg att jag blir helt tonåringskåt och hon tycker att jag berör henne på ett sätt hon inte blivit berörd på länge.

Själv sitter jag här mitt bland Lego-bitar, disk och porr och funderar på om jag ska skratta eller gråta...