never say never...

Jaha, nu sitter jag här och känner mig upprymd igen... mano - jag vet.
Onekligen har jag ett sätt att uttrycka mig i skrift som får kvinnor att falla som käglor. Det hade varit trevligt om jag haft samma verbala talang, men det kanske kommer när jag blir stor...

Jag har mailats med en tjej de senaste två timmarna och så visar det sig att hon kommer från Kalmar... det känns mer och mer som att Kalmar och jag har någonting otalt. Det sista hon skrev till mig var "I det ensamma rummet viskar jag godnatt till dig. Dröm sött. Det tänker jag." och jag tänker att hon ser ut lite som en blandning av Fnykis och xxxx och att jag vill vältra mig över henne och bjuda henne på luffsa... fast å andra sidan vet jag ju att i morgon när jag vaknar så är det söndag och när verkligheten träffar min vänstra tinning med expressfart så är jag fortfarande bara mitt vanliga jag :o(