Rollercoaster

Efter en synnerligen tuff och givande företagskonferens i Oktoberfestens tecken i Munchen har jag nu kommit hem - trött, sliten och känslomässigt utpumpad.
Som en av konferensens arrangörer har jag fått idel positiva och glädjande omdömen: "det här har varit den bästa konferensen någonsin" och "vilken energi det har varit hela tiden". Själv har jag haft en massa tunga diskussioner med kollegor och chefer om allt från enskilda konsulters missnöje med företaget till min chefs provocerande fråga om jag var beredd att lämna företaget och starta nytt med honom - för att toppa hela den här berg-och-dal-banan har jag druckit kopiösa mängder bayersk öl, sovit otroligt dåligt och utväxlat ett hundratal sms med A... vad ska jag säga? Det känns som att jag åldrats tio år på bara en helg...

Igår skällde jag ut tre chefer på kontoret, stormade ut ur rummet med tårar rinnande ner för mina kinder och kände mig som en pms-slyna av stora mått. På kvällen ringde min chef och frågade vad som egentligen hände och jag sammanfattade med "jag är inte Jesus". Se'n ringde jag en av de andra cheferna och skällde ut mig själv och fick frågan "hur mår du, egentligen... separation och allt?". Efter en stunds funderande sammanfattade jag mina känslor och kände mig riktigt usel, fast på ett bra sätt.

Ikväll kommer A på besök och jag hoppas att vi klär av varandra; jag tror att jag behöver det - inte knulla, bara vara naken med en annan människa.