Saknad

Sitter här i soffan, ensam, och försöker hålla de mörka tankarna på avstånd, försöker få mig själv att förstå. Förstå vad det är som saknas, vad det är som smärtar, vad det är som jag så intesivt trånar efter, vad det är som jag så gärna vill ha att jag hela tiden river sönder allt som är bra.

Det finns en tomhet i mig, en saknad efter någonting jag inte riktigt kan hitta, en hunger jag inte riktigt kan mätta. Ibland känns det som att mitt hjärta inte är på samma ställe som min kropp, som om kropp och själ inte riktigt är i fas med varandra... som att jag egentligen är någon annan någon annanstans och att jag bara väntar på att någon ska ringa på dörren och säga: "är det här du är, vi har letat efter dig, du ska ju vara i...". Fast det ringer aldrig och jag vet fortfarande inte var jag egentligen borde vara.

Ibland när jag tittar på mig själv i spegeln känner jag inte alls igen mig, jag borde se annorlunda ut. Jag borde ha någonting annat i blicken, någonting djupare, men jag ser bara tomhet... tomhet och trötthet. Jag känner mig helt enkelt inte som den jag faktiskt är, är inte den jag känner mig som. Jag känner mig inte som en pappa till två barn, känner mig inte som en konsult, känner mig inte som en man, känner mig inte trygg i tillvaron och allt jag gör syftar på ett eller annat sätt till att dölja mitt sanna jag för mig själv.