Sovmorgon, vaknar av doften av nybakat bröd. Somnar om en stund, går upp, släpper ut katterna, går på toa, somnar om igen. Det är söndag och jag behöver inte göra ett skit. Det behöver jag nästan aldrig, faktiskt.
Långfrukost, fyra koppar kaffe och två gamla morgontidningar. Lite PS3, kolla in Hot Fuzz för femte gången, bara för att den är så kul.
Sedan Formel 1 med grabbarna, pizza och kaffe. Hem igen. Städa, diska, tvätta. Torka golv, byta sand i kattlådan. Betala räkningar. Huvudvärk.
Varför har jag så svårt för att betala räkningar? Ja, de kostar pengar, men inte hela min lön. Ja, det är en jävla massa siffror, men jag har inte sifferfobi. Ja, det är tråkigt, men känns skönt när det är gjort. Varför mår jag i princip fysiskt dåligt när jag tänker på att betala räkningar?
Jag förberedde mig länge. I fredags samlade jag ihop alla kuverten jag lite lojt kastat ifrån mig på byrån i hallen. I lördags sprättade jag kuverten och tog fram fakturorna. I dag satte jag mig och betalade dem.
Det här är inget skämt, jag känner vad jag närmast vill likna vid panikångest när jag måste betala räkningar. Men varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Fan, vad lustigt... jag lider av precis samma sak. Jag pratade meden kompis om det här för några veckor sedan bara. Jag känner också någon form av ångest över att sätta mig ner och få svart på vitt vad mina pengar går till... jag vet ungefär hur mycket stålar som finns och hur mycket som ska iväg - ändå måste jag ta ett djupt andetag innan jag loggar in påinternet-banken och får se kontoöversikten. Vad fan handlar det hela om, egentligen?
Skicka en kommentar