Är det smakupplevelser man är ute efter är inte Malmö-festivalen the place to be i alla fall... Oavsett vad man väljer så är det ändå inte riktigt 100, om man inte är lite småfull och nykär. Det mesta i marväg på festivalen är samma från år till år. Louisianas jävla lime-kyckling till exempel - till och med recensionen de hängt upp är från 2002.
Hur många langosstånd behöver festivalen egentligen? Eller våfflor, eller munkar? Och varför i helvete kan de inte skeppa hit ordentligt med bord och stolar så folk kan sitta ner och äta - jag vill inte ha mer kebabsås på min jacka nu!
Nä, Malmöfestivalens stora behållning är musiken och alla roliga människor... De där som pker in till "stan" en gång om året och käkar den spännande, exotiska maten och inte riktigt inser att de är mer exotiska än maten.
Nu blir det Hammerfall och se´n ska jag hem och lira lite Frets on Fire..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hammerfall är alltid Hammerfall. De är ju inte skitkul på platta, men kan bjuda på rätt kul show. Och jag blev sjukt sugen på langos när jag läste ditt inlägg. Är jag en såndär exotisk människa?
Visst är du det, min herre. Det är lustigt att just langos har fått det där stämpeln av nånting väldigt lyxigt och exotiskt faktiskt. "Ikväll åker vi in till Malmö festivalen och äter Langos". Det har blivit nån sorts vuxendelikatess. Inte fanken skulle samma staffantorpstant säga "Vi åker in och äter våfflor". Det är sånt som ungarna äter i skolan.
Langos sucks fetballe!!
Nu är det dags för riktigt exotisk mat tycker jag - kör pitepalt och surströmming säger jag. Våga servera grillad råtta istället för älg och bäver, ät myrägg istället för spunnet socker och fårögon istället för munkar.
Friterat är för pussys!
Skicka en kommentar