måndag 29 oktober 2007

Ångest - den här gången på riktigt

Vaknar på lördagsförmiddagen och inser att jag blev skitfull i fredags. Var och såg Mustasch spela och njöt i fulla drag. Någon bjöd på en Redbull/vodka och jag försvann in i dimman.
Vet inte om jag förolämpade någon, eller hur många, vet inte vad jag sa till folk, vet inte vad jag gjorde, minns att jag försökte få någon tjej att dumpa sin rasistiska pojkvän, skällde ut taxichaffisen, sprutade öl på dansgolvet, pladdrade loss med folk jag inte borde pladdra loss med på fyllan - eftersom de uppfattar mig som min yrkesroll och inte som privatperson.
Helvete vilken ångest.
Jag SKA inte vara onykter bland folk, det funkar inte. Jag mår för dåligt dagarna efter. Nu väntar jag på livstecken från vänner för att se om de fortfarande är mina vänner. Fan.
Jag kan inte hantera bakfylleångest längre. Jag får sluta bli full. Annars vet jag inte vad jag ska göra.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Usch. Vet att det känns jättejobbigt. Men en sak är säker bakfylleångest har man haft flera gånger och man överlever den alltid. Om en vecka har du glömt det här (och då är du full igen) ;D

Allt är mustash´s fel. Minns att när jag såg dom senast var jag också sketfull och stod och skrålade & lirade luftgitarr like there was no tomorrow. Min teori är att man blir full av att gå på en Mustashkonsert fast man inte dricker nåt.

/kram på dig kompis!

Capulet sa...

Jag tror det har med åldern att göra, jag kan dricka två glas vin och få bakfylleångest bara av det. Tänk om någon uppfattade mig som ansvarslös, för flirtig eller bara gubbfull... jag är sällan full nuförtiden, framför allt inte med kollegor eller snygga tjejer - det blir bara jobbigt.

Ska man vara full ska man vara det med så'na som tål det (mig och Åke tex) eller på charterresa.

Fnykis of death sa...

Tack för stödet, det känns faktiskt lite bättre nu när jag har fått ventilera marorna.

Det ÄR Mustaschs fel och jag SKA festa när vi träffas. Så enkelt är det faktiskt.
Kram på er!