Sitter här, två dagar efter Dimmu Borgir-koncerten, och känner mig fortfarande helt hög! Jävlars vilken Satans koncert det var... kanske lite infantilt, men att höra tusentals metal-fans sjunga "antichristus" med Shagrath på scen är fan bland det mäktigaste jag upplevt i koncert-väg, så medelålders jag är.
Här är en video som bevisar vilken fet metal god Shagrath faktiskt är, han är chilin i den här annars så lättsmälta grytan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
argh. Mina öron. Jag tror att jag tappade lusten att någonsin lyssna på musik igen av denna tillrättalagt syntetiska kristna nightwishlåtsashårdrock. Jag tror att det var så här "Hem och Skola" ville att det skulle låta när det begav sig.
Puh. Måste neutralisera med lite grottig , köttig entombed....
;D
Han Shag-a-rat, är det han som ser ut som Mr. Lordi?
Jag tycker att monsterrock ska höras, inte ses på något sätt. Det blir liksom inte så hemskt när man ser att den som sjunger är en sambofet snubbe som har målat sig vit i fejjan.
Fast låten var bra, och det står jag fan för!
Nu ska vi reda ut några begrepp här - Shagrath och Dimmu Borgir är _inte_ monsterrock! Lordi är monsterrock och nämner man Lordi och Shagrath högt i samma mening är risken stor att man åker på en ordentlig omgång rövknull med rejält alunstift...
Visst och Enya är inte techno...
Bring the alunstift and come to see me! :o)
Vi får uppenbarligen ta en envig i de kalmaritiska skogarna - bring your alunstift!
Jag ställer mig slutligen frågan: är Brittney Spears trovärdig nu då?
hahah! ja, eller... Med tanke på att hon har tagit hjälp av Robyn (som ju inte var trovärdig med Do you really want me, men som borde vara det nu) är nog svaret ja... :o)
Skicka en kommentar