Blogging-reflektion

Sitter här och läser lite i vår blogg och konstaterar att det känns jävligt skönt att ha den här... för mig har det fungerat lite grann som en ventil och det känns så otroligt skönt att bara skriva om precis vad som helst. Jag försökte för ett tag sedan att starta en blogg där jag skulle skriva en massa intelligenta saker om projekt-metodik och Agile och Scrum och fan vet allt, men det dog efter tre inlägg på grund av prestationsångest. Varje gång jag skulle skriva kastades jag tillbaka till MKV och petet med uppsatser - upplägg, referenser och metodavsnitt :o(

Nu känns det faktiskt som att det har lättat... så pass mycket att jag faktiskt startat en intern blogg på jobbet där jag skriver en massa om mitt uppdrag, för mig själv och mina kollegor. Någonting jag hade tänkt göra på mitt förra uppdrag också, men drabbades där likaså av skrivkramp. Nu känns det skrivna ordet mer som det talade - att det visst kan bli fel och tankevurpor i en text också och att det är okej!

Ha - tänk att man, vid snart fyrtio, kan lära på nytt, gött mos säger jag bara...