Vilken film, jag tröttnar aldrig på början. När livet känns riktigt surt och jävligt kan man kolla in introt till filmen och sedan blir man helt varm och go inombords... när vi kom hem idag, efter en liten tjaffssession hos farmor, ville Julia kolla på Nicke och när vi kollade på början och Julia kurade ihop sig mitt knä kom jag ihåg varför livet egentligen är ganska gött...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det här med berg och dalbana verkar vara återkommande inte bara i yrkeslivet... På onsdag käkar vi lunch kompis, sitt stilla i vagnen så länge ;)
Vad är det du säger? Att jag är manisk?
Skicka en kommentar