Beställde en Creative-spelare från pixmania i somras. Fick den direkt, kalas. En månad senare, när jag skulle ladda den via usb2-kabeln tvärdog den. Jag returnerade den och nu har det snart gått en månad. Jag får kryptiska svar från deras kundtjänst och jag börjar tappa hoppet om att få tillbaka den.
Det är otroligt irriterande, men jag kan leva med det. Det går att köpa en ny.
Däremot har jag upptäckt hur sjukt mycket ljudförorening som sker ombord på en buss, eftersom jag inte har kunnat lyssna på musik. Bussen jag åker till och från jobbet med är alltid fullproppad med tonårsbrudar som, hur egendomligt det än låter, alla verkar gå frisörprogrammet. Det ska tydligen vara jättesvårt att komma in på det programmet fortfarande, man måste essa i alla skolämnen typ.
Men jag förstår inte hur de där brudarna över huvud taget klarade sig igenom mellanstadiet utan att hamna på sär.
Sakta kommer en lite obehaglig tanke krypande. Var jag sån när jag gick på gymnasiet? Kanske... Huvva.
Hur var ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det är ju inte bara på bussar det är mycket noise pollution... en irriterande sak som mp3-spelare i mobiltelefnoer fört med sig är att kidsen springer omkring och spelar en jävla massa hip hop ur telefonhögtalaren och jag hatar det!
hmm. Min gymnasietid. Det är först i efterhand som jag har förstått hur pass introvert och extremt verklighetsfrånvänd jag var då...
Ingenting var viktigare än den kommande helgens synthfest i hässleholm och den fräcka outfiten man skulle ha då så att brudarna skulle falla som käglor vid blotta anblicken.
Inte alls som nu när jag ju är så oerhört extrovert och verklighetstillvänd. Eller, ja, man försöker ju i alla fall. Men kom igen, hur skulle ni beskriva ert "gymnasiejag"?
Hmmm... ja, jag gick nog från att vara klassens clown på högstadiet, till att bara vara en figur som tog extremt mycket plats och som ville att alla skulle gilla honom.
Fast det är nog lite för enkelt. Jag var också en pretentiös liten flummare som hade lååångt hår och fjunigt getskägg. Märkliga klädkombinationer som bandana, skogshuggarskjorta, jeans och boots dyker upp i minnet.
Älskade att lösa alla världens problem på någon klassfest, rödvinsfull och självsäkert flirtande med någon av tjejerna där. Ibland fick man hångla, ibland fick man se sig besegrad.
Jag tror att jag gjorde min stora identitetssökning där och då, lyssnade på alla sorters musik, klädde mig på massor av olika sätt och umgicks med alla sorters människor. Killen ni lärde känna på MKV ligger nära till hands, för när han dök upp i era liv hade han bara lämnat gymnasiet ett halvår bakom sig.
Gymnasiet ja, hur var det där? Jag var den där halvtuffa killen som lyssnade på hårdrock och kaxade mot lärarna när de försökte sätta mig på plats - en tillsägelse åtföljdes alltid av någonting i stil med "vad ska du göra åt det då?". följden blev ju utslängning vid flera tillfällen ;o)
Jag hade flickvän större delen av min gymnasietid (samma) och spelade mest rollspel och söp på helgerna, ibland blev det colla metal-koncerter i Lund...
Hmmm... jag var väldigt poetisk också. Vet inte hur många anteckningsböcker med prosa jag har skrivit fulla. Det kanske man skulle plocka upp igen, fan vilken bra terapi det var. Undrar bara om det funkar nu, 15 år senare?
Har inte ni gjort er skyldiga till tonårspoesi?
Minns som igår en kväll när mitt 5-åriga förhållande hade spruckit och jag skulle ut på kb med fnykis den gode. För att hela själen så fick jag en rulle med Fnykisdikter och en diskett med porr. Så jävla klockrent!!
Minns att det gjorde att allt kändes så mycket bättre då. Som ett kvitto på att det jag gick igenom bara var något som skulle genomlevas för att man skulle komma ut på andra sidan.
Blir glad och lite uppspelt när jag tänker på det hela. Det är nog fan den finaste presenten jag nånsin fått!
Haha! Gav jag dig verkligen det?! Ja, du ser... Jag var nog inte helt som jag skulle då heller :o)
Kram på dig!
Skicka en kommentar