Igår hade vi heldagskonferens på jobbet, arrangerad av mig... tog på mig det efter vår förra tvådagars-konferens som inte alls funkade bra med tanken att det där kan ju jag göra mycket bättre.
Jag upptäckte dock att det var betydligt svårare att göra en endags- än en tvådagars-konferens. Lite tid och mycket att hinna igenom. Har man dessutom en chef som är lite av en presentations-fetischist är det svårt att undvika att det blir en hel dags one way communication...
Hur som helst blev det en kanonbra dag på Chokladfabriken i Malmö med efterföljande trerätters-middag på Brogatan och alla verkade super-nöjda med upplägget av dagen.
För att undvika presentationer som drog ut på tiden och fruktlösa frågor, diskussioner och inlägg från åhörarna, som gör att det drar ut på tiden och känns saggigt bestämde jag mig för att leva som vi lär - time box! Alla presentatörer fick femton minuter på sig, inga frågor under tiden och efter fyra presentationer körde vi en halvtimmes frågestund där deltagarna kunde gå runt och prata med presentatörerna. Vilken skillnad! Plötsligt fick de som presenterade faktiskt en möjlighet att tala ostört och alla fick en energi-kick av att gå runt efteråt, var det en diskussion man tyckte blev långrandig gick man bara därifrån och blkandade sig i någon annanstans. Dessutom hade jag en äggklocka som ringde efter femton minuter och då bröt vi presentationen oavsett om de var färdiga eller inte :o)
Som sagt, jag var nöjd och alla som var där var överens om att det var den mest givande konferensdagen hittills... det är livskvalitet det!
torsdag 13 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du får mig att känna mig som en riktig knegare när du berättar om ditt jobb. Slår mig så stor skillnad det är i redundansen av våra arbetsdagar. Mina dagar är ungefär lika, med små variationer. Du däremot verkar ju åka världens berg och dalbana.
Nä, de flesta dagar är sig ganska lika... men är man förändringskonsult så är man och det känns viktigt att leva som man lär. Jag försöker så aktivt jag kan att så sällan det är möjligt göra saker och ting slentrian-mässigt, det är då hjärnan börjar gegga ihop till cocos-kräm inbillar jag mig. Dessutom gillar jag ju att åka berg-och-dalbana :o)
Skicka en kommentar